noiserock

Jag brukar inte lyssna på "snyftsnyftmusik"...men här sitter jag. Say it ain't so.

Jag är kär i Simon Norrsveden. Det är sann fakta det.

- Var det därför du kom hit? För att påminna mig om hur jag ser ut?

- Jag vill veta vem han är.

- Var, rättade jag.

- Ja, förlåt. Var. Det finns så mycket att berätta. Så mycket du aldrig fått veta. Se inte så där på mig, sa jag.

- Hur ska jag se på dig då?

- Utan avsky.

Vilka jävla armmuskler jag besitter..

Jag vet dock en sak och det är att jag är så jävla trött. Så jävla trött. Vill ha en personlig slav som tvättar bort mitt smink, matar mig med godisnappar, borstar mina tänder, klär på mig, klär av mig (fnizz, h3h3) och bär mig överallt. Överalllt. Du har inte lust att ställa upp?

Ställ upp för laget.

http://open.spotify.com/track/18jk6Dx2PsARpxfIHJTTtD

Lyssna på låten innan din sömn.

Sophie. sa:

Allt går att laga, en gång , två, tre, kanske fyra, men fem där går gränsen. Allting är trasigt, sprängt och flisor ligger i driver, jag plockar upp det och sätter ihop det och sätter ihop det till nånting nytt nu, det ser sjukt ut. Men det är det bästa som jag har, som ett efterlängtat mongobarn.

Jackee - sa:

och vilken låt kommer det därifrån?

Sophie. sa:

MIN MARKUS

Jackee - säger:

lunegård eller vad han heter?

http://open.spotify.com/track/1hwi2PNQPkMYCSTRDBDEbS

Ja. Jag kan nu avslöja att jag ska bli mamma. Min bebi är beräknad att komma om ca 11 veckor, om mina beräkningar är rätt.. Vilket jag hoppas och tror.
Den ska i alla fall komma vecka 52! Dag? Den tjugofjärde.
Jag var på ultraljud igår och jag tänkte nu visa en bild på min underbara bebi. Bebi phoniz. Så jeffffla FAB!

Gratulationer skulle uppskattas!




                                                                                  

Snart Markus, snart Markus. Då släpps dina TVÅ NYA album på Spotify. Snart kommer jag bli så jävla lycklig. Jag kommer att tvinga varenda jävla sate att lyssna på hans TVÅ NYA album. Fyfan va megabraaaa detta kommer att bli. *FNIZZZZ* BLIR.NÄSTAN.HELA.JÄVLA.HYSTERISK.NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Snart är idag imorgon! JÄÄÄÄÄVLAR! TAGGA TILL NU!!!

Saker som händer denna vecka:

   * Matteprov
   * Psykologiprov.
   
.................................... Kan det bli värre? Två stora prov på EN VECKA.

Till råga på det så.. Åker Joachim till USA på torsdag. DAMN YOU!
Du är ju borta väldans länge, eller nei. FNIZZ. 11 dagar. Fast ändå! Jocke (h3h3h)

OVER AND OUT!

Vi stod några centimeter från slutet, hon hade frågat mig om sanningen och jag hade ljugit.                             
Jag var en feg jävel den vintern. Vi hade rest till Sicilien över nyår.
Tanken var att bila genom öns små kuststäder, men hon hade glömt körkortet hemma i Stockholm.Vi hade träffats åtta månader tidigare. I ett undantagstillstånd. Vi fann varandra i förvirringen efter var sin relation. Och försiktigt föll vi, med små ord, med små gester.
Kanske visste vi redan då.
Bilden av det där hotellrummet, nyårsaftonens morgon. Så parodiskt lågt i tak att vi kvällen innan hade skojat om att vi bodde på våning sju och en halv. Nu frågade hon igen, och jag svarade.
Två dagar tidigare hade hon bett mig om sanningen, och jag hade ljugit.
Jag minns att jag ville att hon skulle skrika åt mig, men att hon bara grät.Och att vi sedan hamnade på var sitt kafé i ett vintersömnigt Palermo. I en tillfällig vapenvila skickade vi sms till varandra eftersom ingen av oss orkade prata.
Ja, jag blir kall och kortfattad när jag skriver detta.
Skuldbenägen.
Framåt kvällen möttes vi igen och när vi kom in på rummet sa hon:
 – Du trampade på en jävla ros på marken utanför hotellet, såg du inte det?
 – Nej, sa jag.
 Och vi sa ingenting om den slitna symboliken, vi låg tysta bredvid varandra ovanpå det fula sängöverkastet, och det blev kväll. 
Det var så banalt och därför så skoningslöst. Och hon tröstade mig, trots allt, vilket bara fick mig att känna mig ännu ynkligare. Jag var ju den som var värd att lämna.
 Året med henne formade mig, hon formade mig, våra upprepningar och våra ord. Allt är borta nu. Jag skäms över hur enkelt det var att kasta bort. 
Så banalt.
 Och själviskt, förstås. Ett sätt att svära sig fri? Som att låta sig tröstas? Nej, jag tar skulden. Om det var någons fel var felet mitt.
Och jag tänkte att jag aldrig skulle berätta för någon, än mindre skriva, för ingen skulle förstå. Det var för enkelt, och för brutalt. Jag har fortfarande svårt att tänka på det, på ett tåg hem, ett år senare. Och jag hoppas att hon kommer att förlåta mig.

Det var inte så här det skulle bli, men det var så här det blev.

(Källa:http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article4081863.ab)

Jag tittar på Klockan. Klockan är 05:19.
Jag är uppe i tron om att allt bli bättre sen. Jag är väldigt trött. Men jag kan ju förffan inte somna om nu, då kommer jag aldrig komma upp senare. Aldrig.
Du kanske undrar, "Varför sover du inte, Sophie"?..Jag kan inte sova.

Så nu sitter jag här. Jag råkade nyss skära bort hela min prick (den över min läpp) för att jag skulle slicka på ett jävla kuvär. Brevet blev lite blodigt, likaså kuväret. Men jag hoppas du tål det. Hhaha, va äckligt...

Jag undrar när Ronnie Sandahls nya krönika publiceras. Hoppas den redan gjort det, för det är faktiskt måndag nu. Det är måndag. Fyfan. Ny veckostart. Jag är nog inte världens opimist..

Nu ska jag lägga mig här och titta lite på tv. Sköt om er.

EN BILD SOM JAG OCH SOPHIE KNÄPPTE I DAG:


HEJ!!!!

JAG TYCKER OM DIG SOPHIE! DU ÄR TYP EN AV VÄRLDENS BÄSTA!
av de jag har träffat i alla fall.

hejdå från Sara

du-dunk. du-dunk. må du fortsätta så länge! minst lika länge som jag.

Folk är fula, tjocka men..snälla.

Sluta upp. Vi människor förlorar människor hela tiden. De försvinner. Vi lär oss att leva med det. Vi går vidare.
"Det som inte dödar dig, det härdar dig"

Inkorrekt.

"Det som inte dödar dig, DET SÅRAR DIG"

Så, sluta upp. Sluta upp att säga meningslösa klyschor. De säger ingenting. De säger ingenting för någon. Folk ler av artighet när du drar en hemsk klyscha.

"Tiden läker alla sår"
Dessa sår du bär på de lämnar ärr. De finns kvar. Alltid. De kanske inte alltid känns av. Men de finns fortfarande. Ärr är lätt att dra upp. Sår är lätt att riva upp.

Du visar förmodligen inte upp dina ärr. Det är inget att vara stolt över.
Men du har dina ärr. Dina ärr du bär på kanske inte syns. Lösning på detta? Du drar på dig en tröja. Du döljer det. Du döljer storyn bakom ärret. Du vill glömma. Glömma allt. Varför du fick det, vilka misstag DU GJORDE. Varför just du fick dedär förbaskade jävla ärren.

Sanningen är att de riktigt djupa  ärren finns kvar, det tar lång tid innan de läker. Läker de alls? Ja, så kanske du tänker.
Jag vet inte om det läker. Det jag vet är att "Tiden läker alla sår" kan gå och ta sig i röven. Bokstavligtalat.

Det gör ont när nålen hackar.

Lär dig att leva med dina ärr. Dra på dig en tröja. Försök le.

Jag har då fått den här extrema äran att gästblogga i Sophies överdrivet coola blogg.
Fick dock två villkor, jag måste skriva något vettigt och ha med bilder.
Nu kommer jag förstås säkert ändå inte skriva något vettigt. Men jag ger det ett försök ändå.

Jag och Sophie gick i samma klass från sexan tills nian. Det var allt tur det. Jag och Sophie har otroligt mycket gemensamt. Det är så mycket saker att jag inte ens är kapabel att rabbla upp det. Faktiskt. Men jag kan säga såhär, vi har samma musiksmak.
För er som inte har någon jävla aning om vad det här är för tönt som kommer och gästbloggar, så kan jag säga att jag heter Andrea, Ante, AND y, Corri osv. Jag har en ofantligt stor kärlek till folk med en bra musiksmak. Därför har Sophie varit min räddare i nöden vid många situationer. Ni vet, saker som stöttning vid 18-årsgränser på konserter, tillfällen då jag har behövt någon som citerar klart låttexterna jag påbörjat. Viktiga saker helt enkelt.

Nu går jag och Sophie inte i samma klass längre. Som tur är betyder ikke det skilda vägar för oss. Vi fortsätter med vårat urinpussande, konsertbesökande och vårat lite udda beteende i allmänhet.

OKEJ. Nu tjatar hon på mig om att skynda så jag får väl wrappa up det här litegrann nu. Lovade att vara klar innan tolvslaget men jag skulle behöva plugga lite innan det. Har ett sådant där kuksugande prov i Spanska imorgon och jag vet att Sophie har ett sådant där kuksugande prov i Tyska imorgon.

Så för att klargöra. Sophie är en extremt vacker flicka. Både i själen och i utseendet. Men det har ni nog redan förstått.
och Sophie, jag tycker om dig hiskeligt mycket.

Urinpussar, Andrea ”Ante” Cortés.


Anten och Sophien.

Lite lånade bilder från SARA EDSTRÖM. Tagna under popaganda (som för övrigt var sjuuukt naiz).